Facit – Uppgifter kemi 1, block 1, del 2

1.

2.

Cl-35: 17 protoner, 17 elektroner och 18 neutroner.

Cu-65: 29 protoner, 29 elektroner och 36 neutroner.

Br-79: 35 protoner, 35 elektroner och 44 neutroner.

3.

Cu: 29 p⁺, 36 n, 29 e^–
Fe: 26 p⁺, 30 n, 26 e^–
Ca: 20 p⁺, 20 n, 20 e^–
Pt: 78 p⁺, 118 n, 78 e^–
I: 53 p⁺, 78 n, 53 e^–
Li: 3 p⁺, 4 n, 3 e^–
Br: 35 p⁺, 44 n, 35 e^–
N: 7 p⁺, 7 n, 7 e^–

4.

5.
19 p⁺, 20 n

6.

7.
Samma grupp (huvudgrupp): Lika många valenselektroner. Samma period: Lika många skal.

8.
Kol, Litium, Francium. Radien minskar åt höger i en period g.a. fler protoner i atomkärnan som drar åt sig elektronerna. Därför har kol mindre radie än litium. Radien ökar nedåt i en grupp p.g.a. fler elektronskal. Därför har Francium den största radien.

9.
Fluor är mest reaktivt, vilket i detta fall innebär att fluor lättast tar upp valenselektroner från andra ämnen. Fluor har minst atomradie av ämnena i grupp 17, vilket innebär att valenselektroner från andra ämnen attraheras kraftigast av fluors atomkärna.

10.

Tre vanliga typer av joniserad strålning som avges från radioaktiva isotoper:

Alfastrålning: Alfapartiklar (heliumkärnor; 2 protoner och 2 neutroner) avges.

Betastrålning: Betapartiklar (elektroner) avges.

Gammastrålning: Elektromagnetisk strålning (fotoner) med hög frekvens/kort våglängd avges. Gammastrålning är mycket energirikare än vanligt ljus. Det är det som gör att den är joniserande.

11.

Av de radioaktiva isotoper som förekommer i naturen så har de allra flesta stora och tunga atomkärnor. Stora atomkärnor innehåller ofta för många protoner, vilket innebär att det blir svårt för den starka kärnkraften att hålla ihop atomkärnan, eftersom det finns för många protoner som repellerar varandra. Atomkärnan riskerar därför att sönderfalla genom att delar av atomkärnan lossnar.

12.

a) Atomnummer: 92 Masstal: 234
b) Uran, U

13.

Atomnummer: 39
Masstal: 90
Kemiskt tecken: Y (yttrium)

14.

5 gram.

15. 

Alla organismer får i sig kol-14: Kol-14 finns i mycket små mängder i allt som lever. Kol-14 bildas i atmosfären (neutronstrålning + kväve) och reagerar med syre och bildar koldioxid. Växterna får i sig lite av denna koldioxid genom fotosyntesen och alla djur får i sig koldioxid med kol-14 när de äter dessa växter.

Mängden kol-14 minskar när organismen dör: När t.ex. ett djur eller en växt dör så slutar det att få i sig nytt kol-14, men eftersom kol-14-atomerna är radioaktiva och sönderfaller, så kommer mängden och andelen kol-14 minska med tiden. Desto längre tid organismen har varit död, desto mindre kol-14 finns det kvar.

Åldersbestämning med kol-14: Om vi mäter mängden kol-14 i en död organism (som har blivit bevarad på något sätt) och tar hjälp av halveringstiden för kol-14 (5730 år) så kan vi räkna ut hur lång tid som har gått sedan organismen dog. Vi måste dock även veta hur mycket kol-14 som fanns i organismen när den levde så att vi har något att jämföra med.

16.